Oj, sa jag något olämpligt nu?

I en galen värld är jag glad att jag vet vem Jag är. Bland alla kommentarer, bland alla förväntingar, fördomar, åsikter och "borden" kan det vara lätt att svepas med. Men jag påverkas inte så lätt. Helt enkelt för att jag inte bryr mig. Något som jag vet stör väldigt många. För man ska ju påverkas, man ska helst inte stå ut och att ha en originell tanke kan reta gallfeber på vissa. Och right about now är det givet att vissa läsare kommer att tänka: "Men tror hon att hon är så jävla bra då". Men det handlar inte om det. För det finns de som alltid kommer att försöka påverka en, tvinga sina åsikter på en, sina uppfattningar om vad som skall och bör vara. Sådana som jag möter jag varje dag och som jag förmodligen kommer att fortsätta möta livet ut. Det är de typiska översittarkillarna/tjejerna, de som får sin bekräftelse genom att se ner på andra och tro mer om sig själva än vad de (enligt mig) borde göra. Det är de som leker följa John och gör allt som de tror att de borde göra, är så som det förväntas av dem, utan att själv tänka efter. Det finns de som försöker imponera på andra som de har intalat sig har någon form av status och rättar sitt beteende efter det, gott som ont. Ja, det finns massor med exempel. De reproducerar varandra. Med detta sagt menar jag dock inte att vi kan leva i ett vakuum och låta bli att påverkas av varandra. No man is an island. Men vissa beteenden är bara så extrema. Och ja, en jurists värld - den kan innehålla många undantag från verkligheten.

Och vem röstade egentligen?

Patrik Isaksson borde också ha gått vidare, god damn it.

Beroendeframkallande

Where's my car, dude?

Dude, where's your car?

Scener som får min mage att krampa av skratt.

Jag blev den utvalda.

Vad som var så fantastiskt? Jo, det var utlandsplatserna som jag fick till nästa läsår. Det var inte bara vilka platser som helst. Drömplatsen, USA. Och inte vart som helst i USA, utan i Seattle, på en av de bästa lawschools i hela USA. Och jag är sjukt jäkla nöjd. Jag fick dessutom veta att inga andra jurister förutom jag och C fick gå på intervju ens. Snacka om att känna sig privilegierad. Hade inte vissa människor varit så bittra och oförskämda hade jag inte varit så skadeglad. Och utöver detta, som att det kunde bli bättre, kom jag också in i München. Går allting som det ska blir jag alltså borta ett år. Och dessutom fick även C sina förstahandsval. How lucky are we? Herregud, jag kan knappt fatta att det är sant.

Eufori.

Jag fick världens bästa nyheter idag.

För alla förtjänar frihet.

Så grattis Kosovo.

Den perfekta klänningen.

Efter mycket huvudbry, efter mycket letande och efter mycket provande på NK, har jag hittat den. Den gömde sig för mig. Men jag hittade den. Och skorna inhandlades redan i Schweiz. Nu är jag redo för Gaius 2008.

För jag fick faktiskt blommor igår.

Instruktören frågade om någon hade fått det. Två räckte upp handen, varav den ena var jag. Hon suckade bittert och skojade om den röda dagen. Men det är ju faktiskt så att jag har världens bästa systrar. Förra veckan gula tulpaner, igår röda. Blommor är underskattade.

When The H Comes Around

Och det har varit en sådan där dag som gör mig alldeles pirrig i magen. För jag har läst, klarat av världens svettigaste aerobicspass, njutit av UV-strålar och framför allt shoppat som en gaaaalning. Oplanerat som det var kunde jag knappt bära alla påsar hem. Och nu är både jag och mitt hem förnyat. Och jag har hittat den perfekta klänningen. Den väntar på mig imorgon. Ikväll är det dock dans och plugg på schemat. Och det är lovely.

By the way, har jag sagt att Göteborg är världens finaste stad när solen tittar fram? Ja, det har jag nog.

"the greatest failure of the West since the 1930s"

...according to U.S. Assistant Secretary of State Richard Holbrooke.

Viktigt att veta -> http://www.unitedhumanrights.org/Genocide/bosnia_genocide.htm

Shiny, happy me.

Och det har varit en viktig dag idag. Men jag fixade det galant. Resten är upp till ödet. För just när det gäller denna specifika fråga är det que sera sera. The future is not mine to see, yet. Och jag har varit glad hela dagen idag, för det var en sådan underbar dag. Även om alla måsten dansar i bakhuvudet, breakar mot varandra till och med. Men for now tog glädjen övertaget och stod och showade på scen. Till och med solen kelade med Göteborg. Mina klänningar kom idag och jag har posat framför spegeln. Och jag shoppade massa onödigt lyx. Som kostar mer än nödvändigt. Men jag blir glad av det. Och glädje är nödvändigt. Ergo är shopping nödvändigt. Och ja, det känns som en riktigt bra nystart. Självuppfyllande profetia, tack.

Vi räknar dagar, räknar år...

En vecka som känns som en evighet. Åtminstone känslomässigt. För insikter och perspektiv får saker och ting att se och kännas annorlunda. Det smakar rentav annorlunda. Och det har varit en bergochdalbana. Men jag har fått ett nytt jobb och jag glädjs, för jag kommer spendera tid på domstolarna framöver. Och jag håller igång även idag och saknar den tiden då man kunde ha lediga helger, den tiden för många år sedan som känns som en minnenas utopi. Och imorgon är det en ny dag, en viktig sådan. Men ikväll är det en bra bit kvar av ljusveken.

Isn't it ironic?

Frågan är varför man överhuvudtaget oroar sig för framtiden. För oförutsedda saker sker. Livet kan ändras på en sekund, och man kan aldrig veta något med 100 procentig säkerhet. Döden lurar runt varje hörn och var och en har verktygen inom sig för att känna lycka. Så varför oroar man sig? Från att må fabulous en dag till att känna sig 6 feet under dagen efter. Och ibland är man riktigt jäkla orealistisk. Man jag önskar nog att jag kunde sia. Eller nej, nu ljög jag. Jag vill nog inte veta hur framtiden ser ut.

Don't you think?

Idag var det en underbar dag.

Och jag fick reda på någonting. Någonting underbart. Men jag tänker inte berätta. Inte än. Och jag håller alla tummar och tår.

Note to self.

Varje gång du tinar någonting i kylskåpet -> ha alltid (alltid!) en tallrik under. Så slipper du spenatvatten all over the place.

Ondska i mänsklig skepnad.

Varje gång jag ser folk hylla Milosevic ryser jag. De hyllar ondska. Ren ondska. De hyllar folkmord. Och de hyllar ett krig som skördade så många liv. Att säga att han är oskyldig är inte ens ett försök att övertala, utan mest ett sätt att vanära de döda. För det finns inga tvivel om vad han har gjort. Bevis, döda kroppar, gravar, förstörda familjer, allt talar för sig självt. Efter att ha sett stora delar av rättegången mot honom kan jag bara beundras av domarna i tribunalen och av åklagaren Nice. De avskräcktes inte av hans försök att underminera systemet, de lät honom inte göra avsteg från ordningen som är internationellt fastslagen och de synade hans bluff. Gång på gång. Trots ren ondska som Milosevic, finns det också godhet och rättvisa där ute.

Jag ser genom en slöja.

Trött/tröttare/tröttast.

Och jag skulle vilja bada i ett ishav nu. Eller kanske inte, men nästan. Jag får nöja mig med svart té för kvällen. För nu är ansökningarna färdiga. Nästa steg är sommarplanerna. Även de måste smidas och skrivas. Jag har exakt tre veckor på mig. Det är tufft att vara viktig. Men nu ska denna överdrivet trötta person ta och läsa lite internationell rätt. Och mina vyer vidgas. Mhmm.

Någonstans i tidens vakuum.

För så mycket har det varit att göra. Och varje dag har förvandlats till en sen kväll. Och dörren till hemmet har öppnat alldels för sent. För sent för att varva ner. Men det får man inte tänka på. Inte när det är så mycket att göra. Skola, projekt, jobb, möten, ännu mera möten, telefonsamtal, mail, ansökningar, you name it. Och mitt uppe i detta skall man planera framtiden effektivt, vara positiv, och inte tappa fotfästet. Och ibland funkar det. Det är söndag idag, och det är helt otroligt. Den är snart avklarad, den otroligt köriga veckan. Och idag belönade jag mig själv med shopping. 12 påsar med stövlar, pumps, partykläder och mat. Nu är jag laddad för ännu en tuff vecka. Hell yeah.

Vi samexisterar, vinden och jag.

Den visslar. Skriker. Bankar. Den kliar på mitt fönster. Och klöser. Den är frustrerad. Som att den vill in. Som att den vill något. Men jag sitter tryggt där jag är. Den får inte komma in. Hur mycket den än blåser i mitt hår nästa gång jag går ut. Vi är ovänner i några månader. Vår relation har ett mönster. Men nästa gång jag tittar ut över ett hav, då står vi där hand i hand. Vinden och jag.

Now you see me, now you don't.

Men jag är här igen.

That's hot.

Meekmeek.

Äntligen lördag. Och arla morgonstund liksom. Klockan är 10 och jag har hunnit tvätta och städa. Och det ska pysslas ännu mer i lägenheten. Därefter står plugg på schemat. För ikväll gäller det. Med gott samvete. Fiesta a mi casa God damn it med de roliga. Och RC kallade oss för the dreamteam. Jag kan bara hålla med. Vodka redbull, någon? Ja tack.

Skratt ända in i benmärgen.

Igår var jag och C på förhandsvisning av Supersugen. Sämsta översättningen någonsin! Och det kan mycket väl hända att det är den roligaste filmen jag någonsin har sett. Skämten, karaktärerna, miljön - jag trodde att jag skulle kvävas av skratt. Jag har nog aldrig varit med om att en biosalong skrattar så mycket heller. Samtidigt som det var en typisk high-schoolfilm med typiska teman som sex, nördiga killar som vill ha sex, alkohol och pinsamheter, så var det en helt ny synvinkel. Ett helt annat sätt att leverera skämt. Och ett kanske inte så jättetypiskt slut. En sak är säker, jag kommer se den filmen mångra gånger till. Kanske något att skaffa till festen på lördag?

In your face jerkoff; sagan om H och "bokhandeln".

Detta inlägg handlar om en studentbokhandel som de flesta juriststudenter i Göteborg handlar på. Jag tänker inte nämna några namn, men det finns en och annan där ute som vet vilken jag syftar på.

Man betalar 100 kr för att få all kurslitteratur reserverad. Det innebär att böckerna skall finnas undanlagda där, när helst man kommer. Så är många gånger inte fallet. För två veckor sedan skulle jag ha en reserverad bok, men den var slutsåld. Slutsåld! Just det som man vill undvika när man reserverar böcker! Hon förklarar att det måste ha blivit något misstag. Men eftersom jag vet att detta har hänt förut ber jag om att få kolla på alla böcker hon har lagt undan, så att jag får se att åtminstone alla andra finns där. Vi räknar dem, och allt verkar vara i sin ordning.

Än en gång idag var det dags för att köpa en bok som vi skall ha läst i till imorgon. Jag går till den jävla bokhandeln och jag får än en gång höra att den är slutsåld. Helt otroligt! Jag frågar hur det kan vara möjligt och han kommer med en massa dåliga ursäkter. Men den är beställd, säger han. Och jag vet vad beställd betyder på den bokhandeln. Det betyder att man får vänta minst en vecka. Ligga efter som fan, med andra ord. Besviken som jag är kommer jag på att jag inte behöver ta sån skit. Det finns ju andra bokhandlar. Så jag ber honom stryka den boken från listan, eftersom jag faktiskt har betalat för att få ha den tillgänglig. Kom nu ihåg att den fanns med när jag kontrollerade böckerna innan. Det betyder att de jävlarna har sålt från m i n hög. Han blir väldigt otrevlig och säger att det inte är hans problem och blabla. Men han stryker den till slut. Han struntar i om jag köper den någon annanstans låter han mig veta. Han låter mig också veta att den kostar 200 kr hos dem. "Kom ihåg det, 200 kr." Jag vandrar iväg till den andra bokhandeln. Och som en gåva från ovan finns det ett enda exemplar kvar av boken som jag behöver. Och den är bara 28 kr dyrare. Förstå glädjen. Nu kommer det vara extra sweet att läsa i den, och egentligen har jag bara lust att gå dit och trycka upp den i ansiktet på honom. Damn right.

Pop the bubbly. Life is lovely.

Nu är jag så där upptagen igen. Så där upptagen så att jag är överallt. Och jag har fortfarande inte andats ut. Men det hör lite till min natur också. Och sömnbristen är tillbaka. Även om den aldrig riktigt var borta. Kort sammanfattat var Gävle-helgen underbar. Lördagen speciellt var en sån där kväll som man aldrig vill ska ta slut. Och den här veckan har verkligen varit rolig. Förutom allt plugg kom jag med i Gaius projektgrupp för 2008. Därmed ska jag och jur.stud C tillsammans vara sponsoransvariga. Så kul. Legal English började igår. Och idag var jag, i egenskap av studentambassadör för GU, på Arbetsforum och pratade om högre studier.Det var första gången jag gjorde det ensam, dvs utan andra studenter, så lite nervöst var det. Men det är en härlig känsla. Om man bara når ut till en så är det lyckat. Resten av veckan är fullbokad med ännu mera plugg så klart, jobb för HC, umgänge med de underbaraste systrarna och fest a mi casa i helgen. Ska man vara något kan man lika gärna vara positiv.

Meekmeek ya'll.

Min resväska får aldrig vila.

She wants it.

Mmhmmm. Yes I do.

Sieh mir noch einmail in die Augen baby, bevor du gehst.

Melankolin var tvungen att komma. Förr eller senare. I knew it. Men jag lät den ta plats idag. För det är alldels för många minnen. Och det är saknaden. Och jag hör inte längre vad folk säger. För det går in genom ett öra och ut genom det andra. Jag har redan haft en tenta, but hey, det är sånt som händer. I alla fall för oss jurister, redan 1 ½ vecka efter kursstart. Och jag försöker bearbeta allting, låter minna köra över mig ibland. Och däremellan är det härligt att plugga och jag har de bästaste vännerna med den härligaste humorn. Och i helgen blir det Gävle och en hel del festande. Med de bästa. Men ikväll låter jag mig själv bli påkörd igen. Och imorgon är det en ny underbar dag. Ikväll är jag dock inte i Sverige.

Love is more than just a kiss.

Ikväll spelas det en lite speciell fotbollsmatch på Heden. En vänmatch. Imamer vs Präster. Och den idéen är bara så cool. Right on. Vänner över religionsgränserna. Jag är bara så för. "Hur viktigt är det att vinna?", frågade reportern. "Sverige och fred ska vinna", svarade han.

Sommaren i melodier.

Göteborg:
Kelly Rowland ft Eve - Like this

Gävle:
Timbuktu - Kejsaren är naken

Stockholm:
Caracola - Mango nights

Bosnien:
Zeljko Joksimovic - Amajlija

Kroatien:
Zucchero - Baila Morena

Schweiz:
Xavier Naidoo - Ich kenne nichts

Nice:
Timbaland ft Keri Hilson -Way I Are

Monaco:
Yves Larock - Rise up

Cannes:
Sara Love ft Milano - Glamour bitch

It's Britney, bitch.

Yes it is. And it is sad.

Kids, don't try this at home.

Brysselkål är så ofattbart, sjukt, nästan omöjligt, äckligt.

Den bästa sommaren någonsin.

Cause, I've had the time of my life. No I never felt this way before. Yes, I swear.

Jag vet inte vart jag ska börja. Eller vart jag ska sluta. Och jag vet att om jag börjar så kommer jag inte kunna sluta. Så det kanske inte är någon idé att börja alls. Men nu är jag tillbaka. Och jag har varit överallt. Eller nästan överallt. Faktiskt. Vi bilade genom hela Europa, nästan, med destinationerna Bosnien, Kroatien och Schweiz. Jag var borta i mer än en månad, för att sedan vara hemma i Gbg i två dagar och därefter flyga till Nice, ta oss med tåg till Monaco och därefter Cannes. Och alla de finaste orden tillsammans kan inte beskriva den här sommaren. För allt och mer därtill har hänt. Jag har solat, badat, festat, shoppat, druckit kaffe som jag andas luft, blivit kär hundra gånger om, promenerat tills mina ben inte har haft någon kraft kvar, sett så otroligt mycket vackert, spelat på Casino de Monte Carlo och än en gång blivit förälskad, åkt gungorna på tivolit 5 ggr på raken och skrattat som ett barn, vandrat i bergen, träffat de underbaraste människorna, brutit mot mina egna regler, skapat nya, hoppat upp och ner av glädje, dränkt mig själv i lyx, åkt bil som aldrig förr, lyssnat på 10 olika länders radiostationer och kommit fram till att Tyskland är bäst på radiomusik och ja, I could go on forever. Och jag har över 1000 bilder som kan visa det. Och från 38gradig värme är jag nu tillbaka i kalla kalla Sverige. Höst och skola och you name it. Men nu är jag tillbaka, med allt vad det innebär.

Vägarna säger att det är dags.

Och tiden försvann. Snabbare än snabbast. Och jag har hållit igång som en liten råtta i ett ekorrhjul. Men man får härda. Livet är kort, och trötthet kan bekämpas med kaffe. För jag har jobbat på som fan och kaffet är nyckeln till långa dagar. Och i torsdags var det 5års jubileum på Lounge(s) och jag och mitt glada gäng var där och drack härligt rosé. Vi hade även inbjudningar till det nya mystiska barhänget Orgia. Uppståndelsen kring stället var verkligen överdrivet eftersom det är minimalt. Men det var bara så snyggt där, med glittriga väggar och tribemönster, minitv på toan, den röda plyschsoffan i mysrummet, juvelerna som hängde från taket och världens godaste drink. Natten blev senare än planerat, och dagen efter var det dags för jobb igen. Någon använde ordet partyprissa och jag hällde i mig kaffe som en galning när ingen såg. Och vi har haft kärt besök i helgen och igår lyckades jag till och med plugga. Planerna för nästa helg är redan gjorda, för äntligen får jag träffa mina underbara. Och vi ska sjunga med till Timbuktu. Idag bär mig vägarna till Gävle där jag ska spendera de kommande tre veckorna. Och därefter är det dags för utlandet, i en hel månad. Jag packar strandkläderna och partylinnena redan nu, och det pirrar. Det kommer bli så bra. Även om jag lätt får Gbgabstinens. Och I will be back. Men nu är det juli, med allt vad det innebär.